Art.

Konst. När jag tänker på konst så tänker jag på allt jag kan skapa, som bara JAG kan skapa.. något unikt.
Har massa idéer just nu, tavlor, bilder som ska bli tavlor, ja hur mycket som helst.
Här kommer lite smakprov...

Thank you and good bye!

Expedit

Jag efterlyser nu en EXPEDIT från IKEA med 16 fack. I vitt vore fint!

Tjiiingeling!

confession

En dag som denna.
En dag som denna vill jag inget hellre än att må bra.
Solen lyser, ger värme och egentligen borde man vara lyckligast på året.
Men inte jag.
Har en jobbig dag idag. Alla dagar är ett enda frågetecken för mig, alla dagar ser olika ut.
Med hjärtat uppe i halsen och vibrationer i hela kroppen kämpar jag mig framåt och hoppas på att nästa dag ska vara bättre.
Det ända jag vill är att ha en lugnande hand på mig med intrycket om att allt ska bli bra.
För det kommer det väl att bli?

Min vardag är en ständig chansning om att jag ska klara av att hålla mig på topp. Vissa dagar går det inte och jag tar mig knappt upp ur sängen självmant. Dagar som denna är jag ett ända nerv vrak. Förlåt.

Vart tog jag vägen?

Kass på att uppdatera, jag vet =( 

Och det ber jag om ursäkt för!

Vad händer i mitt liv då? Det händer mycket samtidigt som det inte händer någonting!

Vi har massa projekt som vi inte kan avslöja riktigt än =)

Jag har planer att plugga i höst, så nästa måndag ska jag på Campus och prata med dom lite =)

Hoppas bara att jag tar mig in på dom kurserna jag vill, lite pirrigt!

Lite trist att jag inte kan skriva om alla våra planer, men det är bara för säkerhetens skull =)

Sen är jag faktiskt lite besviken att ingen kommenterar , ni är trots allt många som läser per dag, och vill ni ha uppdateringar så är det bäst ni ger mig lite "feed back"! =)

Kom igen nu! 

Boken.

Jag vet att ingen annan kan fixa mig, ingen.
Men jag kan tillåta att bli hörd.
Vad händer när jag försöker? 
Lyssnar någon då? Lyssnar ordentligt?
Någon kanske gör det..


AIK spelar nu, bäst vi tittar. Det är ju trots allt slutspel och nu spelar vi mot Luleå om en finalplats =)
Hej då.

The helg.

Helgen i bilder!

Skräckis?

Hejsan.

Har ni något bra filmtips på en riktig skräckis? 

Helst en verklighetsbaserad en!

Svimma.

Sådär ja, då är svimningen klar! Gick som en dans, bara några kallsupar idag, men det blir bättre och bättre. Har gått ner 3 kilo nu ( ett kilo i veckan med andra ord ).
Åkte hem och käkade lunch, mycket gott. Och nu ligger jag utslagen i soffan och tänker slå på något trevligt att titta på.
Doris ligger uppe på nackstödet av soffan och njuter i solen, ser frästande ut måste jag säga.
Åh i helgen blir det den lugnaste helgen EVER. Film, promenader med Doris, ladda batterierna helt enkelt!
Hoppas ni där ute har en helg att se fram emot också!
Puss så länge!

DORIS

SNORIS

Torsdag

Hej svejs.
Vaknade av mitt egna alarm i morse, Doris. Lite irri, men välbehövligt, så då ska ja ju inte klaga.
Hon har blivit så duktig, har faktiskt inte kissat eller bajsat inne på tre dagar nu, så underbart!
Då behöver man ju inte städa lika ofta=)

Nu kommer Lisa, vi ska och simma!
Ha en bra dag! =)

Grattis i efterskott älskade Pappa!

I've been to hell and it looked just like heaven, 

I made a friend and I felt forgiven, like you, and everyone else. 

I'm ashamed but, I'm just human, 

With oceans of dreams, and seas of confusion. 

Like you... and everyone else.. 

Holding my breath when I just want to scream, hiding the face, I don't want you to see, making a mess of myself trying to be like you, and everyone else.. 

They put me away, told me I'm crazy, I don't belong but, maybe they'll save me, Talked to the pain, it's been here forever, the drugs make me sane, but they don't make me better.. 

Holding my breath when I just want to scream, hiding the face, I don't want you to see, making a mess of myself trying to be like you, like you.. 

Losing my faith when I say I believe, 

Looking at you for the answers I need, walking away from myself, trying to be like you, and everyone else. Everyone else.. 

Talked to me, talked to me, talked to me, till this is over.. Talked to me, talked to me, talked to me and I am worth fighting for.. 

Holding my breath when I just want to scream, hiding the face, I don't want you to see, making a mess of myself trying to be like you, like you.. 

Det är för svårt.

Önskar det var lättare att prata när man väl behöver det. Men när jag behöver det som mest, så tar ilskan över inom mig, jag blir frustrerad och kan inte kontrollera mitt humör.

Skulle jag prata då, skulle allt bli så rörigt. Och annan tid när jag är på lite bättre humör, är det som att inget hänt. Då kan jag inte prata alls,

Jag förstår mig inte ens på mig själv.

Nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sova, sova i flera dagar. Vara ifred.

Men det kan man inte, varje dag så måste man stiga upp, låtsas som att inget har hänt, hålla huvudet högt, utföra dagens "måsten", finnas till för allt och alla.

Önskar ibland jag visste hur allt skulle bli..

Varannan dag så står jag åter på ruta noll. Det är inte lätt.

Slut som artist.

Jo det kan jag stiga fram och säga. Jag är helt slut. Tog nyss ett bad och nu är jag redo att gå och sova tametusan!

Men innan det så vill jag tack alla som var med och gjorde lördagkväll till en superb night! =)

Lite bilder från förfesten:

en liten lättnad.

En liten lättnad föll just över mig. Det blir bra idag fast än att det är storm. Snart åker vi och åker utförs med skolan, hoppas inte det är eller har varit så blåsigt dit vi ska så eleverna slipper is o backen.

Ikväll blir det Byske, känns skönt att göra saker:) Hoppas även på en toppen helg!
PS. Jag önskar vi kunde ha mattor i lägenheten. DS

Det är svårt att andas ut när man inte ens får chansen att göra det.

Jag har svårt att visa mitt välmående för andra för jag vill helst att alla andra ska må bra först. I nästan hela mitt liv så har jag tänkt att mina problem inte är någonting jämförelsevis med andras. Men en dag tog det stopp och då hade det gått för långt. Jag hade för mig själv nått botten. Jag var så långt nere att jag inte trodde att jag skulle kunna ta mig upp igen, jag gav upp. 

Ibland kan jag tänka, "fanns det ingen som hade märkt någonting, ingen som kunnat rädda mig innan det var för sent?", men jag kan inte klandra någon eftersom jag aldrig förklarade allvaret förens det var för sent, jag fick alltså skylla mig själv, tyvärr. 

Det är samma sak idag. Jag visar inget utåt, håller skenet uppe. Varför? Kanske dels för att en del frågor är jobbiga, men för det mesta är det för att jag vill få en paus och inte hela tiden tänka på allt negativt, få skratta och för en stund få må bra, bättre..

Året som var, var väldigt turbulent. Trodde för en stund att allt var på väg att ordna sig för mig. Att jag hade träffat nya människor som kunde förstå mig och ge mig en chans till en underbart liv. Men det var tyvärr inte min tur då, när jag behövde det som mest. Och jag föll pladask på ruta noll igen..

Från att ha haft hemska tankar över livet och inte alls fått den hjälp jag behövt så var det mesta som hände förra året inget jag behövde. 

Jag har även hela tiden haft några få människor i min närhet som funnits för mig, men det är inte alltid jag tagit den chansen.. Jag är van att bara skyvlla undan mina problem för andra, vill ju inte tynga någon med mina problem.

Och jag vet att det är så otroligt dumt att göra det, för i slutändan så hamnar jag för långt nere och det tar tillslut stopp igen.

Jag är i en depression just nu.. jag vill inte det.. men jag är det. Jag har sökt hjälp en än gång, men väntetiden är lång. Dagarna som går är inte den andra lik. Vissa dagar vill jag bara ligga kvar i sängen och drömma mig bort till ett bättre ställe. Men skulle det fungera? Näe, för det har jag provat. Allt kommer ikapp en vart man än befinner sig. Andra dagar är jag på bättre humör och jag ljuger för mig själv och ger järnet i allt jag gör. 

Inte konstigt det blir förvirrande för alla människor i min närhet. 

Jag får ångest för ingenting och jag tar på mig allt som händer omkring mig. Jag får dåligt samvete för saker som jag inte själv rår för, för saker jag inte har något med att göra. Får ångest om jag säger fel saker. 

Jag har dåligt minne och jag tycker att mina dagar är fullspäckade fast än jag inte har något att göra.

Jag är rädd att glömma höra av mig och får ångest om jag glömmer det.

Vill bara brista ut i gråt till någon som det inte känns konstigt att göra det till. Till någon som jag inte ska få ångest att jag gjort det till efteråt.

Allt i min värd är ut och in just nu och allt jag gör just nu kan bli fel. 

Jag är expert på att vara där för alla andra som också har problem, och när jag då själv hamnar i depression så är det svårt att hålla sig ovanför ytan hela tiden. 

Det är aldrig någonsin någon som har sagt till mig att jag ska finnas för alla, det är jag själv som väljer det, och just nu så vet jag att det inte är bra för mig, eftersom jag inte får någon lugn stund att tänka på mina egna problem, tänker bara på alla andras problem och välmående.

Vet att det är fel, men hur säger man till dom man älskar att man inte kan finnas där för dom? 

Och varför känns det så jävla svårt att släppa fram ens egna problem för en gångs skull.. Och när man gör det för en gångs skull, ska man då får ångest efteråt?

Förstår om allt detta jag skriver är rörigt, men det är alla mina tankar just nu, och dom är oändliga. 

På något sätt så är det en lättnad att skriva vad som är ett problem för en gångs skull för.. att inte behöva hålla uppe skenet varje dag, precis överallt.

 " jag hörde sånger i mitt huvud, men dom kom aldrig ut "