torsdag 25 augusti 2011

Sådär ja!

För det första! Grattis broder-jord på födelsedagen!
Har varit där och sagt grattis och ätit tårta, mycket trevligt =)

Sen har jag varit riktigt kreativ idag! Lagade middag åt mamma och pappa. Pappa hjälpte förvisso till att steka plättarna =) Sen har jag hunnit med att färga håret och göra klart min första inlämningsuppgift till skolan. Känns jätte bra att vara i tid för en gångs skull. Ska inte vara inlämnad förens om två veckor =)
Sen har jag även suttit och läst om procenträkning och ekonomi över lag. Tror jag ska läsa igenom det en gång till. Imorn väntas en lång dag på skolan =)

Nu ska jag greppa ekonomi-boken och sätta mig i soffan, kanske ska ta en kopp Te till det så jag kan slappna av ordentligt!



Ha en bra kväll allesammans! Tjingeling!


onsdag 24 augusti 2011

Det slutar när man minst anar det...

Nog var det gud förbannat. Det kan inte hålla i sig mer än 2 dagar så skiter det sig. Enligt de flesta så borde inte så lite göra att allt rasar. Men tyvärr kan inte bara en människa säga till mig att nu är allt bra och så är det så. Utan det tar tid för mig. Jag har inte fått någon tid hittills att vara den jag har gått och blivit så jag lever efter den jag är idag även om jag inte vill vara såhär. Nej ingenting av vad jag säger är lätt att förstå, säkert som en ända dimma.
Även svårt att förstå detta. Jag kan gå och ha ångest dygnet runt i flera dagar, känna dödslängtan eftersom den smärtan som ligger och pyr inom mig är ibland outhärdlig. För det mesta kommer panik attackerna. Många gånger kväver jag dom eftersom det oftast blir ett jävla liv och är någon i min närhet där när det sker så får de ta all skit. Vilket jag mår skit dåligt över. För när det kommer så är inget riktat mot någon specifik människa, det är frustration över allt som hänt, allt elakt som förföljt mig så länge, det som bara växt och växt. Och då blir det bara en massa missförstånd.. Allt blir så bakvänt. Blir då någon arg på mig så klarar jag knappt av det, då faller hela min värld i bitar och jag känner mig ännu mer ensam än vad jag redan gör.

Det kanske är som det står skrivet att människor som lider av Borderline har svårt att ha någon nära?
Ska det vara så? Att när man varit utsatt för våldtäkt, misshandel, blivit bedragen på olika sätt m.m så ska man sen få det straffet att ingen kan leva med en? Är det jag som ska få det straffet?!? Näe det är ni som ska ha det! Ni som gjort mig så förbannat illa att jag till och med utvecklat en personlighetsförändring. Jag får ingen rätsida hur jag än vrider och vänder på det.
Är det konstigt att man ibland söker sätt som ska ta bort den smärtan som finns där hela tiden? Är det konstigt att man ibland vill ge upp hela livet.. när det aldrig kommer finnas någon som kan förstå fullt ut.

Hoppa om du vågar, riskera ditt liv.

Andra dagen i skolan och nervositeten har släppt någorlunda i alla fall. Så det känns bra. Jag SKA klara det här. Ska ta all hjälp jag bara kan få och vara frågsam.

Idag fick jag mina nya glajjer. Denna gång valde jag glasögon i temat pilot.
Vad tycks? Jag har iaf uppnått toppen av töntvarning nu!
1:a

2:a

Dom ser ju typ lika dana ut så jag förstår om ni inte ser någon skillnad.

I afton ska jag för första gången i mitt liv laga chili con carne. Kommer säkert att misslyckas och det blir säkert alldeles för starkt så jag kommer att dö på kuppen, men vad tusan. Man måste ju försöka för att tillslut lyckas.

Näe nu åker jag och hämtar min fru som ska vara jury. Puss på er!



torsdag 18 augusti 2011

Det var inte oväntat.

Hej och välkommen magkatarr, dig har jag längtat efter! eller så inte! Det är självklart det ska komma som grädde på moset. Ni kan kalla mig för negativa viccan nu i veckan, ber om ursäkt för det, kan inte vara så trevligt för er.
Hej då.

" jag kan inte läsa dina tankar, du måste säga vad du tänker "

onsdag 17 augusti 2011

fotoshoot

Jajjemen! Ikväll så har jag och frugan vart ute och fotat som nå galningar på jakt efter ett nytt portfolio, eller hur var det nu?! Knappast, mer för att det är skoj. Man lär sig mycket om ljus när man tar porträtt bilder utomhus!

Here we go!

 Fina Lisa.

 Här sitter jag i min egna lilla värld och märker inte ens att det kommer någon och vill vara med på kort!

 Tant Lisa.

 Kizzza´rn. ( Tål inte solljus för att jag är en vampyr)

 Vacker-fia!

  Lisa! Du ÄR fin när du ler på kort, ser du inte!?!

TjEnA.

Tjingeling för denna gång....

Oj så tjock du ha blitt.

Hade jag inte varit någon nära just nu, varit upp i någon hela tiden så skulle ingen måsta ta all skit som ska ut ur mig.. Då hade min ilska gått ut på mig själv istället. Ibland när jag kämpar som mest och verkligen försöker hålla inne allt så vill jag bara slå på något eller slå min skalle in i väggen bara för att få slippa känna allt hat, smärta, ja känna allt ont inom mig.. Men när man lever med någon, när man är upp i sina nära vänner, så är det så otroligt lätt att en dålig dag går ut över dom, och då är det oftast så att det inte har med dom att göra, dom har inte gjort något, utan som jag så många gånger har skrivit och sagt så handlar det om allt jag just nu måste ta tag i. Jag måste gräva på de djupaste djup för att sedan klättra upp igen.

Förr var jag alltid en superglad tjej, sprallig och ville alltid göra något kul. Men nu är hon borta för ett tag, och vi hoppas att hon kommer tillbaka.
Men är det så jävla konstigt att jag har mina sämre dagar?! Ni som vet vad som hänt under åren måste förstå att det inte är lätt att hålla uppe humöret ibland, snälla säg att ni förstår...
Jag vill bara att det här ska ta slut, jag orkar inte vara ledsen mer, jag orkar inte bli missförstådd mer, jag vill inte att hur mycket jag är försklarar så förstår ingen ändå.. den energin är snart slut.. och så kommer jag inte visa några som helst känslor, kommer fan att bli som en staketpinne och bara stå där, inte ha något att säga , för vad jag än säger så blir ju allt fel..
Och jag förstår så väl att det är jobbigt att måsta ta massa skit, obefogad skit många gånger, men såhär ligger landet. När min ångest är på högsta nivån och jag dom dagarna nästan tippar över och håller på att få ångestattacker, och det kommer en snäsig kommentar från mig till någon nära, så är det inte så att det är menat till just dig. Det ÄR allt inom mig som talar för mig. Du förstår nog inte hur mycket ångest jag har, över allt jag gör. Spelar ingen roll om jag går ut med hunden, då får jag ångest över att jag kanske går för kort bit eller när jag lagar mat så tycker jag att jag är för dålig på det, eller när jag tvättar och inte tar upp tvätten när jag hade planerat så känner jag mig dålig, när jag inte visar kärlek till min älskling på flera dagar så är det som att jag staffar mig själv med ångest..
Och varför kan jag inte slappna av, lita på alla?! När mitt välmåeende är som sämt så litar jag inte på någon, ta det inte personligt, det bara blir så. Ibland kan jag inte styra vad som komma skall, jag kan inte hantera jobbiga situationer som en diskussion.. och det västa av allt är att jag inte kan begära att någon ska förstå.. jag har förstått det nu, det kan inte vara lätt för dom som är mig nära, för jag är ju okontrollbar.. en tickande bomb. Så jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er som får stå ut varendaste eviga dag med mitt upp-och-ner-jag.



Ps. sorry för dessa nedstämda inläggen.


måndag 15 augusti 2011

Close

Jag önskar fan att jag hade cancer eller något liknanade istället för det här helvetet. Då skulle iaf folk se att man mådde dåligt och folk skulle förstå. Önskar verkligen ingen det här, eller jo, du som gjorde mig så illa för 11 År sen, du som vände hela mitt liv upp och ner, du som fick mig att känna mig värdelös, fick mig att hata hela mig själv! Önskar att det var du som fick leva mitt helvette idag. Varför just jag? Alla snackar om att det finns en mening med allt? Vad var meningen med allt som hänt mig?? Det fattar jag inte..

Om bara någon skulle kunna säga att allt kommer bli bra och stanna hos mig för evigt.
Jag är fan 25 år gammal och borde leva mitt liv till fullo med jobb, hus, barn, ja allt, är inte ens i närheten av allt det.. Mitt liv står helt jävla still och just nu kommer jag ingen vart.. Kändes ett tag där som det vart lite bättre, men nu har jag varit dum och försökt hålla mig på topp inför alla, försökt stoppa bort allt och glömma, för andras skull, så jag i slutändan inte ska behöva sitta alldels ensam på trappsteget. Men det funkar inte. Hur jag än vrider och vänder på det så är jag ensam. Och det gör ont.


söndag 14 augusti 2011

...


I'm frustrated
I am tormented by myself
And I hated
Why can't I be like everybody else
I'm frustrated
This is where everything must end
Light a candle for me
These patterns I must brake
I must be strong instead of runnin' away.



torsdag 4 augusti 2011

De må vara bra väder men det skiter jag i.

Det blev en superlång dag igår.. Var ute hela dagen på havet, och hur trött blir man inte då? Jo jävligt trött!

Så idag, fast än det är super bra väder så tänker jag ligga inne och glo på alla avsnitt jag halkat efter med av True Blood och Weeds. Japp jag tänker göra en av mina favvo sysselsättningar, bara ligga i soffan och glo, kanske somna ett tag.

Ha en underbar dag! Puss