Önskar det var lättare att prata när man väl behöver det. Men när jag behöver det som mest, så tar ilskan över inom mig, jag blir frustrerad och kan inte kontrollera mitt humör.
Skulle jag prata då, skulle allt bli så rörigt. Och annan tid när jag är på lite bättre humör, är det som att inget hänt. Då kan jag inte prata alls,
Jag förstår mig inte ens på mig själv.
Nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sova, sova i flera dagar. Vara ifred.
Men det kan man inte, varje dag så måste man stiga upp, låtsas som att inget har hänt, hålla huvudet högt, utföra dagens "måsten", finnas till för allt och alla.
Önskar ibland jag visste hur allt skulle bli..
Varannan dag så står jag åter på ruta noll. Det är inte lätt.
Tänker på dig, finns alltid här för dig.min lilla ängel! Love you Puss
SvaraRadera