lördag 18 juni 2011

Detta kommer få mig ensam.

Att ständigt gå och undra hur länge andra ska orka tar kol på mig. Nästan så mycket att jag är beredd på att vända på kappan själv. Jag vill inte såra någon. Och det sjuka är att jag inte hatar någon som finns i min närhet just idag även om jag uttrycker mig så.. det är mina onda och mörka tankar som tar över mig. Det är mitt förflutna som lever kvar i mig och där med upplever jag allt hela tiden och där kommer ilskan ifrån, ilskan, ledsamheten, att känna sig ensam. Och på så sätt så går det ut över alla som är mig nära.
När det blir så, så tar ångesten över och jag orkar inte mer. Då faller jag på botten av det mörkaste mörka. Jag vill heller inte bli lämnad, och då kommer tanken, är det bättre att lämna själv? Gå sin väg och låta alla andra få må bra. För dom mår ju faktiskt bättre utan mig.
Dessa tankar gör mig GALEN. Och dessa dagar så tappar man tron om att det någonsin kommer bli bra.

Hur ska mina anhöriga kunna förstå och kontrollera allt som kommer från mig, all skit?

Jag får panik när jag tänker att jag kommer förlora allt bra jag har. Äntligen så har jag bara fina personer i min närhet, och så mår jag såhär. Vad händer när dom inte orkar nå mer?! Då kommer jag stå själv kvar, fan jag får panik!

Jag har träffat den finaste människan i världen. Den perfekta killen som egentligen får mig att må bra. Den snällaste ni kan tänka er. Och så får jag denna diagnos. Och jag sårar honom varje dag. Jag vill inte det. Jag vill inte må såhär.
Och när det är såhär så vill ja inget hellre än att allt ska vara över idag och att jag inte längre ska ha denna diagnos, för just nu så känns det som jag kommer förlora honom genom att jag är som jag är idag. Han kan ju trots allt må bättre utan allt jävla tjat och tjaffs från mig.
Älskar verkligen honom, spelar ingen jävla roll vad andra säger om diagnosen Borderline, att det handlar om att inte bli lämnad, men så är det inte. Eller jag vill inte bli lämnad heller. Men jag började älska denna människa när jag hade min bättre period, mådde betydligt bättre än på länge. Då föll jag för honom. Älskar han över hela mitt hjärta, det kan ingen ta ifrån mig.

Snälla ge mig bättre dagar än dom här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar