Jag är så less så jag bara vill spy. Det här sliter isär mig inombords. Alla känslor bara snurrar och det gör mig så jävla illamående. Kan inget bara klarna upp? Jag tar mig några meter framåt och så faller jag ner igen. Helvette att det ska vara så svårt?!
Kan det inte bara vara min tur?
Många andra har lätta problem, som att välja ställe att bo på eller att vara olyckligt kär. Visst det kanske är ett jobbigt för dom, men oj vad jag önskar att det var mina problem istället för det jag är i. Snälla ta bort det här. Jag orkar inte så mycket mer. Det får inte fortsätta att byggas på så mycket mer, då vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag gör allt jag kan för att passa in i det normala och för att ge så mycket som möjligt till mina nära för att dom inte ska känna sig utelämnade av mig. Jag vill inte belasta någon med mina problem så därför sätter jag på det där förbannade leendet och låtsas. Varför ge andra något att oroa sig för känner jag, när jag i andra stund vill hjälpa så många som möjligt.
Världen för mig är så otroligt orättvist. Jag har så länge kedjat fast mig vid människor som inte gör mig gott och det är resulterat i att jag har varit tvungen att sätta mig själv åt sidan och inte heller lyckats med det jag satsat på. Nu vill jag verkligen klara av någonting. Bli någonting, och så mår jag såhär..
Jag vill inge mer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar