Ni har väl känt någon gång i livet hur hela magen vänds upp och ner och det känns som någon slår dig hårt i magen med knytnäven. Man kan inte ta djupa andetag för det finns knappt luft till det.. All luft går åt till att fylla ens lungor till max för att sen hålla andan tills den stora stenen faller ner på en.
Men vart fan är stenen då? Nu har jag gått och haft denna klumpen i magen till och från i veckor. Det tär på mitt humör. Undermedvetet letar jag saker det skulle kunna bero på och det är ju inte så jävla smart. Känner mig som ett jävla stolpskott som inte kan hantera mig själv. Och ibland så ångrar jag mig att jag ens gick ut här på bloggen och skrev sanningen, får mig att skämmas. Men, what to do?
" söv mig djupt och låt mig vakna upp i en gyllne trädgård "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar